Jess

Det är absolut inte lätt att vara jag just nu. Inte nog med att jag kämpar med mitt sockermissbruk, nu ska jag även vara tyst så mycket som jag kan!
Jag?
Tyst?
En gång till!

Det känns som att jag har förlorat halva min identitet. Sockerbegäret börjar jag få koll på. Nog är det svårt och något jag måste tänka på men jag behöver inte socker på samma sätt som förut och jag har sett att jag klarar mig utan godis en dag eller två. Jag älskar fortf godis men nu kan jag ta en bit och känna mig nöjd ett tag, förut tog jag bit efter bit efter bit och kände ingenting.

Att jag ska vara tyst beror på att jag håller på och räddar mina stämmband. Än har dem inte, men knutor är ett hot och just nu kämpar jag med att undvika dem. Igår var jag hos logopeden för första gången och hon var orolig men glad att jag tagit mig själv på allvar och sökt hjälp. Jag ska söka hjälp på Karolinska och göra en astmautredning, vilket aldrig tror att jag har gjort trots att jag alltid har varit astmatiker. Jag ska även vara så tyst som jag kan. Efter en sånglektion på 45min så ska jag vara tyst i minst 2h, you get the picture! Om jag nu ska säga något så ska jag börja morgonen med en liten uppsjunging, hummande, och så ska jag lägga till ett h framför orden så dom blir mjukare.

Det är mycket men jäklar vad jag kommer att bli grym! Jag göra sådanna stora förändringar för min egen del och jag tror att en förändring som att inte äta godis inte bara har att göra med att socker är onyttigt, jag tror att det är bra för min personlighet att få koll på mitt missbruk. Att inte prata...Jag tror absolut att det är bra för mig att öva på att inte prata. Det finns tillfällen då det är okej att inte prata. Nu när jag ska försöka vara så tyst som möjligt så måste jag välja vad jag ska berätta, vad är viktigt, vilka tillfällen måste jag prata och det tror jag allmänt att jag behöver öva på.

God morgon världen en ny Jessica är på G. En lika tuff, glad och omtänksam Jessica som förut men utan socker och med lenare röst.











Kärlek.