Jag vet inte.
Att inte veta. Okunskap. Att inte förstå.
Obehaglig känsla. Jag får en klump i magen och försöker tänka efter. Försöker känna efter. Försöker att förstå men det är tomt. Det är tomt i huvudet och det är tomt i kroppen. Jag vet inte.
Trots att jag inte vet har jag så otroligt starka känslor. Jag känner så mycket. Mitt hjärta bankar hårt och fort och det är tungt.
Tugnt som sten. Jag önskar att allt kunde vara lätt istället. Lätt som en fjäder. Fast då skulle det inte vara någon utmaning. Livet alltså. Och ganska ointressant. Blankt. Och tänk om man skulle förstå allt...det låter tråkigt.
Problemet är att när man inte förstår, när man inte vet, vet man inte vad man ska göra, vilken sida man ska vända till och när det går långt, det är då det blir jobbigt. Jobbigt för hjärtat liksom. Man behöver inte förstå allt men lite skulle nog underlätta för ens själ. Underlätta för ens hjärta och framför allt förhindra att hjärnan kokar över.
Istället för att undra och fundera, lägga tid, på det man inte vet. Lägg energin på det du vet, det är så mycket lättare.
Kärlek.