Gud eller Tomten?
Jag vill blogga. Jag vill skriva av mig. Jag borde blogga för det var så länge sedan sist. Men varje gång jag sätter mig ner för att skriva något kommer bara "blä" ur mig. Jag börjar skriva om hur dåligt jag mår, att jag är trött, saknar jakob, vill ha mer jobb, är trött på situationen... Jag vill inte vara så deppig. Vill inte bara skriva om de dåliga sakerna för runt omkring mig finns en massa bra saker som jag glömmer bort. En massa bra människor, goda människor. Och det händer inte bara dåliga saker. Då och då händer det faktiskt en del skoj.
Härom kvällen blandade jag ihop Gud och Tomten. Det är säkert inte lika roligt när jag återberättar det, har provat på några, men jag tänker ändå ge det ett försök till. Jakob och Jag låg i sängen och pratade och tillslut flummade det ut. Jakob berättade om en fantasivärld och berättar att han ser en "vithårig och skäggig man". Det jag dock missar är att han även säger "med ett ljussken runt sig", och jag utbrister "Tomten!". Då börjar Jakob gapskratta och talar om att han menade Gud vilket såklart får mig att också börja skratta. Mitt i allt skratt säger Jakob den ultimata kommentaren som har fått oss att skratta i flera dagar.
"Inte nog med att du inte får några julklappar i år, du kommer att brinna i helvetet också"
Jag grämer mig mycket för vilka jag inte får träffa, pga av avstånd, tid och pengar. Till exempel Milla, Jakob, Mormor... Men att jag träffar min mamma, pappa, lillebror, Martina, all China personal, en supertrevlig jobbcoach och säkert ett helt gäng andra trevliga människor det glömmer man bort.
Igår kväll hade jag jätteont i huvudet och det bästa som finns då är att bli ompysslad av mamma. Hon lägger en kall handduk över ens panna och ögon, ger en dunderkur av ipren och alvedon, kryper ner i sängen brevid och håller om en tills man har somnat. Vi pratar lite och låter lugnet komma. Man somnar och morgonen efter känns allt mycket bättre.
Det finns mycket gott här i världen och jag tycker vi uppskattar och uppmärksammar det för lite. Vi tänker mest på allt ont som finns och allt som borde ändras. Men allt det där bra då? Bör inte det få uppmärksamhet också?
Kärlek.