Jess

Detta kommer bli internt.


Jag vet inte hur det kom sig men jag började prata med en klasskompis idag. Det var inte det faktum att vi pratade som är grejen utan vad vi pratade om. Mallorca. Mallis. Och barskolan.

Det var så härligt att prata om det. Visst, huvudsakligen låg disskutionen på det negativa om Mallis. Saker såsom body shots, slav jobbet på Casablanca, spya, hosta....Ja du förstår. Men saken var att det var så skönt att få minnas, för även om vi mest pratade om de negativa sakerna var det inte det enda jag tänkte på och framför allt är det inte där mitt huvud har varit de senaste timmarna.

Jag minns kvällen vi skulle åka. Samtalen från Davve, Nikkiii och Kenta. "ARLANDA!". Förvirringen när vi skulle hitta alla och det faktum att Tini och Jag gick förbi Micaela och Sofie typ 10ggr utan att förstå att det var dom, okej vi hade våra aningar mot slutet. Bergsprängaren och rädslan för polisen.

Jag minns tiden på barskolan. Kylan inne på skolan och värmen ute på terrassen. Fernandos mag fettish och Philles flörtande. Jag minns Liis spridande glädje. Jag minns Karin och Riccardos trygghet. Jag minns hur bardisken fylldes med drinkar...och tömdes lika fort. Tjatet om att jag skulle städa men ingen annan, ja för det var juh det Pontus sa enligt Daniel, "Yes (Jess) då städar vi!".

Jag minns turen till vingården. Att vi fick vänta jättelänge på bussen för att busschaffören hade somnat? Jag minns hur alla skulle fotografera allt vi såg på, även sånt som var super tråkigt. Jag tror jag raderade 90% av de bilderna. Jag minns hur alla köpte vin därifrån som minne och att några köpte några fula hattar.

Jag minns fotbollsturneringen. Jag minns att vi inte var de bästa men att vi hade kul, bortsett från alla de som var jättebakis. Jag minns Davves jättesnygga mål och proffsfasoner. Jag minns att Nikkiii är galet dålig förlorare. Jag minns att Ammi skulle ha hjälpt Micaela hem vilket gick sisådär. Jag minns att det var någon äcklig sak som sprang runt i suspensoar, Hästen?

Jag minns praktiken. Hur nervös jag var och hur jag blev ännu nervösare när jag insåg hur snygga Danne och Danne var, de två andra bartenders. Jag minns hur bra jag blev på att diska. Jag minns att jag hade sönder min kamera första dagen. Jag minns att jag trots all nervositet hade jättekul och att jag trivdes jättebra på mitt egna Blue Moon Bar med Min Miguel.

Jag minns alla barrundor. Galna sådanna. Med mängder av sprit, uppmärksamhet och party.

Jag minns tiden med er. Er alla underbara, fantastiska Darlings. Mina egna Darlings. Jag minns allt skratt. All glädje, men jag minns också tårarna. Tårarna när ni åkte hem och när tillsist jag åkte hem. Hur vi splittrats och trots att vi lovade varandra att  inte tappa kontakten, faktiskt har gjort just det.

Men jag minns så väl den kärlek och den tid ni har gett mig och jag vet hur mycket det har betytt för mig. Även om vi glider ifrån varandra och försvinner bort en stund så vet jag att det inte är för gott, för om ni känner likadant som jag för er så vet jag att ni alltid kommer att finnas där. Cilla och Lina i sitt Ängelholm. Davve i Högsäter. Nikkiii i Örebro....okej jag hoppas att vi alla rör på oss lite, men någonstans någongång kommer vi ses igen.

På återseende.


"Minnen vara för alltid, och det här är bara början!"











Kärlek.