"Oj, vad det låter!"
Sitter i Hans rum, dörren är stängd och ändå är det som om han vore precis bredvid mig...
Han spelar trummor i rummet bredvid. Han förvarnade och erbjöd ett par hörselskydd men jag tänkte så farligt kan det inte vara, men oj vad det låter. Nej, det är inte sådär högt så att man vill stoppa in fingrarna långt in i öronen alt gräva ner sig under madrass, täcke och kuddar, men det låter mkt ändå. Men det gör inte, jag tycker om höra honom. Höra när han spelar.
Igår fastnade jag nere i vardagsrummet när han spelade piano. Jag satt i soffan och bara njöt. Vet inte vad han spelade, om det var bra, om han spelade rätt, jag bara njöt. Njöt av hans närvaro.
Jag tycker om när han försvinner in i sig och sina intressen. Mest tycker jag om när han börjar prata om kablar och en massa ljud saker, saker jag inte har en aning om, inte har intresse i och framför allt inte förstår ett piota av men han berättar super energiskt om sakerna som det vore det livet hängde på.
Det tycker jag om.
Kärlek.
Kommentarer
Trackback