Jess

Jag och min klasskamrat och vän Måns konstaterade härom dagen att bloggen är en grymt bra sak. Här kan man verkligen säga vad man vill och det är ingen stackars vän, pojkvän/flickvän, mamma eller pappa som behöver höra dem. Den som vill och bryr kan få höra (läsa) men måste inte. Idag tänkte jag använda bloggen till just det.



Smärta. Ångest. Förvirring. Trötthet. Besvikelse.



Trötthets bevis 1. Jessica går ut i hallen. Låser sin dörr. Sätter på sig skor och jacka och går ut. Men var är nyckeln? (I rums dörren!)

Trötthets bevis 2. Kommer in i köket på torsdags kvällen. "Jess är det din matlåda som står på bänken?" Jaa det är det. "Den är nog inte så god för den har stått där sen i tisdags.".

Trötthets bevis 3. Efter att ha ätit och diskat slår jag mig åter ner vid middagsbordet för att prata lite med mina kamrater. "Varför står kranen och rinner?" Smart Jessica, det är bra om man stänger av kranen när man har diskat klart.

Trötthets bevis 4. "Hade du bråttom i morse?" Jo vars. Vadådå? "Din nyckel satt i ytterdörren". Braaa vilken säkerhet!

Trötthets bevis 5. "Älskling ska du inte ha med dig mobilen?" Ehm joo den kan vara bra att ha.

Jag förstår inte att man kan känna sig så splittrad över en och samma händelse. Är så glad att det snart är lov. På fredag är dagen som jag i princip har längtat efter i 4månader. Jullov. Jag ska få åka hem till min älskade familj. Jag ska få komma hem till stortstaden. Till rörelse och betong. Jag ska få äta pappas goda mat och koppla av framför brasan. Hur kan jag känna annat än längtan hem? Svaret är han. Han följer inte med mig. Han kommer inte sitta brevid mig vid brasan. Han kommer inte vara vid min sida när jag sluter ögonen och ska sova. Eller vara den första som säger "godmorgon". Han är anledningen.

3veckor utan dig.



Den börjar lägga av igen. Min kropp. Det gör ont. Ibland fruktansvärt ont. Det som gör mest ont är frustrationen. Frustrationen över att den inte fungerar, fungerar som jag vill. Jag har valt att leva med den och det valet står jag för. Men det är jobbigt, riktigt jobbigt ibland. Jag ska klara det här. Det kommer vara värt det i slutänden.



Jag klarar det här. Jag har bestämt mig.








Kärlek.