Jess

Det är absolut inte lätt att vara jag just nu. Inte nog med att jag kämpar med mitt sockermissbruk, nu ska jag även vara tyst så mycket som jag kan!
Jag?
Tyst?
En gång till!

Det känns som att jag har förlorat halva min identitet. Sockerbegäret börjar jag få koll på. Nog är det svårt och något jag måste tänka på men jag behöver inte socker på samma sätt som förut och jag har sett att jag klarar mig utan godis en dag eller två. Jag älskar fortf godis men nu kan jag ta en bit och känna mig nöjd ett tag, förut tog jag bit efter bit efter bit och kände ingenting.

Att jag ska vara tyst beror på att jag håller på och räddar mina stämmband. Än har dem inte, men knutor är ett hot och just nu kämpar jag med att undvika dem. Igår var jag hos logopeden för första gången och hon var orolig men glad att jag tagit mig själv på allvar och sökt hjälp. Jag ska söka hjälp på Karolinska och göra en astmautredning, vilket aldrig tror att jag har gjort trots att jag alltid har varit astmatiker. Jag ska även vara så tyst som jag kan. Efter en sånglektion på 45min så ska jag vara tyst i minst 2h, you get the picture! Om jag nu ska säga något så ska jag börja morgonen med en liten uppsjunging, hummande, och så ska jag lägga till ett h framför orden så dom blir mjukare.

Det är mycket men jäklar vad jag kommer att bli grym! Jag göra sådanna stora förändringar för min egen del och jag tror att en förändring som att inte äta godis inte bara har att göra med att socker är onyttigt, jag tror att det är bra för min personlighet att få koll på mitt missbruk. Att inte prata...Jag tror absolut att det är bra för mig att öva på att inte prata. Det finns tillfällen då det är okej att inte prata. Nu när jag ska försöka vara så tyst som möjligt så måste jag välja vad jag ska berätta, vad är viktigt, vilka tillfällen måste jag prata och det tror jag allmänt att jag behöver öva på.

God morgon världen en ny Jessica är på G. En lika tuff, glad och omtänksam Jessica som förut men utan socker och med lenare röst.











Kärlek.

Att inte veta. Okunskap. Att inte förstå.

Obehaglig känsla. Jag får en klump i magen och försöker tänka efter. Försöker känna efter. Försöker att förstå men det är tomt. Det är tomt i huvudet och det är tomt i kroppen. Jag vet inte.

Trots att jag inte vet har jag så otroligt starka känslor. Jag känner så mycket. Mitt hjärta bankar hårt och fort och det är tungt.

Tugnt som sten. Jag önskar att allt kunde vara lätt istället. Lätt som en fjäder. Fast då skulle det inte vara någon utmaning. Livet alltså. Och ganska ointressant. Blankt. Och tänk om man skulle förstå allt...det låter tråkigt.

Problemet är att när man inte förstår, när man inte vet, vet man inte vad man ska göra, vilken sida man ska vända till och när det går långt, det är då det blir jobbigt. Jobbigt för hjärtat liksom. Man behöver inte förstå allt men lite skulle nog underlätta för ens själ. Underlätta för ens hjärta och framför allt förhindra att hjärnan kokar över.

Istället för att undra och fundera, lägga tid, på det man inte vet. Lägg energin på det du vet, det är så mycket lättare.











Kärlek.

Självsäkerhet. 1dm längre. Glädje.

Hade årets första sånglektion och jag är så nöjd. Har hittat en tjej på Carola konserten som har lektioner så var hos henne idag. Nice! Fick bra feedback och känner mig astaggad. Det här kan bli så bra. Nästa vecka börjar kören igen, vilket ska bli jättekul. Närmst verkar vi ha en Sanna Nielsen konsert på schemat, ska bli spännande och se vad det är tänkt för låtar. Nu jäklar!


Huvudvärk. Skakis. Förvirring.

Jag har lovat mig själv att sluta äta godis socker. Nej okej klart det måste vara fest någon gång och jag kommer alltid vara jag, men jag ingen mår bra av att äta så mycket godis. Skärpning. Bortsett från 2knäck, 1 chokladruta och en tugga snickerstårta har jag inte ätit något godis sedan i onsdags, det är 1v! Och ja jag har abstinens. Jag har haft huvudvärk sedan i lördags och hjärnan tänker ständigt på godis. De senaste dagarna har jag dessutom känt mig lite skakis, inte mår jag bra inte...


Lugn. Struktur.

I onsdags, på väg hem från skåne skrev jag en lista. Allt jag kom på att jag skulle göra eller skulle ha gjort hamnade där. Stora som små saker, allt hamnade på listan. Och på torsdagen började jag beta av dem. Det är en otrolig känsla att få stryka något på listan och för varje sak jag stryker vill jag stryka något mer. Framför allt så har jag sådan koll, jag slipper ha allt i huvudet och glömmer inget för att det är lite överbelastat!












Kärlek.