Chock
Jag var på väg hem efter dansklass hos Roine, världens bästa pass för övrigt. Den människan ÄR konst. Han är så otroligt kreativ och kunnig, helt otrolig...Okej tillbaka till den här sjuka händelsen som inträffade på vägen hem.
Efter att ha småsprungit till pendel och hann precis pusta ut innan tåget kom hann allt detta hända. Då mina baksidor (liksom många andra muskler) värkte och dunkade la jag upp benet på en metallbit som sitter fast på alla pelare på perongen. Efter ett tag upptäcker jag att det står en kvinna brevid mig, typ där min fot befinner sig. Jag ler vänligt ett hej till henne och som svar spottar hon mot min fot. I chock säger jag "Ursäkta?!" och då spottar kvinnan IGEN mot min fot!
Jag känner mig kränkt och chockad och av ren frustatration blir mitt svar "Ursäkta, är du helt dum i huvudet?" (Kanske inte jättemoget men jag var i chock!!)
Denna händelse har flera gånger spelat upp sig i mitt huvud men alltid utan svar. Vad menade kvinnan med att spotta mot mig? Vad ville hon säga som hon inte klarade av?
En sak som är konstigt är att hon verkade normal. Med fördommarna högst upp. Hon var i 50års åldern, hade en fin lång kappa, en h&m-påse och handväska. Håret var rätt grått och stripigt men hon såg normal ut, inte nån psykiskt sjuk uteliggare direkt.
Jag är i chock. Fortfarande.
Kärlek.
Ett samtalsämne
Ett av samtalsämnena ikväll var hur folk kan göra olika intryck hos varandra.
Idag kan jag inte prata kryptiskt utan det blir rätt på sak.
Min vän Susanna, ja hon är utan tvekan en vän, var idag hos mig och drack lite vin. Jättemysigt och perfekt sysselsättning "första" lediga fredagen efter en hektiskt och fullspäckad period med "Hairspray" och annat skoj. Oj vad vi har pratat, om allt möjligt! Ett intressant ämne som jag fortfarande funderar på är hur vi gör olika intryck på varandra.
Det var när vi gjorde vår "kärleksförklaring" till varandra som det dök upp, DET intressanta.
Vi lärde känna varandra när vi gick på Markarydsfolkhögskola, AMP, och i min ögon var Susanna en klasskamrat som gjorde stort intryck på mig men vi umgicks inte så mycket. Vi träffades inte så jättemycket privat mer än när vi låg och bankade i väggen mellan mig och Niclas på internatet. Men trots att vi inte pratade så mycket "privat" så gjorde denna tjej stort intryck på mig och som vi båda minns det var sista dagen och alla farväl otroligt jobbiga. Susanna mindes sista farvälet med en klump i magen och vi båda kände att vi inte ville säga hejdå. Det var något stort vi skulle mista, en kär vän och något viktigt i våra liv. Men vad var det egentligen?
Som tur är har vi fortfarande kontakten även om vi båda tycker att vi borde skärpa oss och ses oftare. Som tur är har vi inte förlorat den vän vi var rädda att förlora för 1år sedan. Men det intressanta är att trots att vi inte umgicks så mycket mer än skoltid, trots att vi inte sa så mycket mer till varandra, trots att vi inte var så mycket mer än skolkamrater i 1år så gjorde vi stort inflytande på varandra, men än någon av oss verkar ha anat. Det tycker jag är intressant. Vad är det som är viktigt? Vad gör en till en vän? Vad är inflytande och vad gör intryck?
I dagsläget är Susanna en stor person för mig. Hon har ett stort hjärta, en stor personlighet, ett stort inflytande och stora bröst. Jag tror inte på Gud men jag tror på Susanna Ericsson och jag tror på våran vänskap.
Kärlek.