En sak.
Jag vet verkligen inte vad jag ska skriva om. Min hjärna är tom...Nej snarare fylld av endast en sak, Jakob.
Det här blir ett sådant där patetiskt inlägg där jag verkligen snöar in mig. Men det är mitt liv just nu. Jag kan bara tänka på en sak. Jag vaknar på morgonen och min tanke går direkt till Jakob. Han kör totalt över det som brukar vara min första tanke, att jag är kiss nödig, det är som bortblåst. Det finns viktigare saker, Jakob. Jag ler åt mig själv och åt det faktum att jag tycker väldigt mkt om den grabben...Snart försöker jag skaka av mig tanken, dags att göra något vettigt av dagen. Men det är just det, det går inte! Vad jag än gör så förs tanken till honom.
I varje serie, i varje film, i varje tidning, i varje park, på varje gata, varje station, överallt finns det par. Par som håller varandra i handen, som pussas, som skrattar ihop. Som berättar saker för varandra, upplever saker, ser saker, hör saker. Par som får umgås, får spendera tid med varandra. Par som gör mig avundsjuk, avundsjuk på att jag inte får göra det med min pojke. Jag blir avundsjuk för att jag endast varannan vecka, eller kanske ännu mer sällan, får kramar av min pojke. För att jag på endast några dagar ska hinna uppleva så mycket som möjligt, se och höra saker, visa kärlek, lära känna varandra.
Jag sitter ute på altanen, jag har valt skuggan men solen värmer ändå. På gräset ligger mamma och läser en tidning. Vinden får buskarna att ge ifrån sig ett härligt ljud. Jag hör barn skratta från gårdens lekplats. En bil rullar in på parkeringen. En katt kommer smygandes över tomten, han har något i span, något i buskarna. Ett bi har fått syn på mitt saft glas och surrar runt det. Det är sommar.
Min tanke går till dig igen. Du vill inte att jag ska vara ledsen och för din skull är jag inte det. Jag är så glad att jag har dig, att du fångade mig, att du grävde dig in i mitt hjärta för att stanna. Jag tänker på fredag då vi får träffas igen. Jag tänker på kramen du ska få. Jag tänker på din trygga famn. Jag tänker på de dagar vi ska spendera, alla timmar, varje minut och jag tänker på måndagen.
Kärlek.
Att välja sida
I Jakobs rum i Markaryd sov jag på hans högra sida, likadant i hans rum i Hörby och även hemma hos mig. Men i mitt rum i Markaryd och när vi sov över hos hans mormor, då sov jag på hans vänstra sida. Så svaret är alltså nej?
Nej, svaret är på innersidan. Jag sover 5 av 5gånger på innersidan!
Jag tror aldrig att vi har pratat om det egentligen, det är bara tur att vi inte är lika på allt. Jag älskar att sova med ena benet uppe. Jag ligger rätt stilla när jag sover, vaknar oftast nästan precis där jag somnade och underlakanet rör sig sällan en cm. Jag känner mig trygg av att sova med näsan in mot väggen och då jag slipper se det stora, mörka rummet. Jakob å andra sidan gillar och ligga utbrett, jag börjar vänja mig vid att man rätt som det är har en arm över sig. Att ligga på rygg och snarka är vardagsmat för min pojke. Efter en natt med Han ligger underlakanet ihop ringlat på sidan av sängen.
Kontentan av detta är alltså för att Jessica inte ska bli ut puttad ur sängen väljer hon den inre sidan. Tack vare detta val kan Jakob fritt breda ut sig och rumstera i sängen utan att orsaka någon åverkan på flickvännen.
Jag ber om ursäkt för detta onödiga tänkande men jag är 62,25mil ifrån min pojkvän så jag har rätt.
Kärlek.
Klant arsel!
Efter 3h sömn, lite spya, tandborstning och ett snabbt "hejdå" till de 5 tappra som fortfarande var vakna satte vi oss i bilen och körde. Solen låg fint över åkrarna och jag mådde rätt bra, jag jämför med förra året och då är det i o f s inte svårt att må bra. 6.30 blev vi avsläppta på centralen, bara 3timmar att slå ihjäl.
Vi satte oss på en trappa och...PANIK! Min handväska, var är min handväska? Jakob slängde sig på telefonen och ringde "pappa". Nej, i bilen hade jag inte glömt den. Jahapp då fanns det bara ett ställe, Solberga gård.
F*N!
Jaja, jag har mobilbiljetten så hem kommer jag...Kanske. På biljetten står det att den inte är giltig utan ID handlingar, och det har jag inte! Körkortet ligger juh i plånboken, som ligger i handväskan, som är i Solberga, Skurup... 1timme bort!
Andas...
Efter lite oro, många kramar från Min, en frukostfralla och kopp chocklad, avsked från Min, lån av 100kr, godis köp och 3timmars väntan satt jag nu på X2000 mot Stockholm C. Håll tummarna för mig!
Kärlek.
Skåneland
Jag saknar honom och oj vad det gör ont...
Jag ringer honom. Hans röst är så vänlig, så len, så varm och kärleksfull. Smärtan lindras och han får mig att skratta en sekund. Jag ler inombords och fylls av värme. Efter ett tag blir vi tysta. Vi säger ingenting utan bara lyssnar på varandras andetag. Känner varandras närhet, vi finns där tätt ihop trots de 60milen mellan.
Jag önskar du var här, önskar du höll om mig. Jag vill känna din närhet och din värme. Höra din röst och känna dina andetag.
Jag kramar hårt om min nalle och känner förtröstan ett tag, men fort är smärtan tillbaka.
Kärlek.