Överraskad? Svar Ja!
Efter en hektisk dag full med nerver var det äntligen dags för premiärfesten. Klassen hade gjort en otrolig insatts och vi avslutade showen med stående ovationer, Härligt! Men festen då? Jo visst skulle det bli kul att äntligen få sin belöning efter allt slit. Visst skulle det bli kul att få dansa av sig och inte följa någon koreografi. Kul att få träffa alla gamla Amp-elever och få höra vad dom tyckte, men det var något som fattades. Du. Trots att du hade en otroligt bra anledning, jobb i Malmö är bra, så var jag ändå ledsen. Ville juh ha dig hos mig.
Igår fick jag igen. Överraskning. Plötsligt stod han där i dörröppningen på vår premiärfest.
Kärlek.
Idag blir det dagbok och redogöring.
Överraskningen!!
Min Pojkvän fyllde 20år den 3e jan och fattiga Jess hade inte möjlighet att komma ner och fira honom den 9e då festen i fråga skulle äga rum. Dessutom så fyllde min kompis Jessica 21år den 8e och skulle juh oturligt nog ha fest samma dag...NOT!
Straxt efter klockan 10 fredagen den 9e januari satte Jess sig på tåget ner till Lund. Jakobs bästa kompis Alma kom på den bästa ideen! Alma och tre andra superbra kompisar till min Kärlek, Fredrik, Karl och Emilia, köpte min biljett ner till Skåne. Så på fredag kvällen efter en eftermiddag tillsammans med dessa 4 underbara människor stod jag där på trappen och tittade på min Kärlek.
Hans familj!
Äntligen har jag fått träffa dem och oj vad jag kände mig välkommen! Med en pappa med härlig humor och glädje, en varm mamma med ett hjärta av guld och en otroligt söt syster, både utseende mässigt och till sättet som alla tre öppnade sina armar. I ett hem med ett otroligt lugn och en varm och kärleksfull familj kan man inget annat än trivas. Hit vill jag igen!
Vinterrevyn!
Åter tillbaka i skolan måndagen den 12e jan invaderade jag och klassen Kulturhuset hemma i Markaryd. Vi occuperade logen med smink, hårsprej och kläder och korridoren fylldes med vattenkannor, ramar, granar, stolar och annan rekvisita. Vi själva intog scenen och tillsammans med våra 4 löss har vi repat ihop en toppen föreställning!
Småbarn, insekter och läckra Bond-brudar mer er från Londons gator, genom skogen, till Frankrike. Med showiga nummer, galna spex, löjligt roliga sketcher kommer en härligt harmonisk, clownig, energifull klass att ge publiken en underbar förmiddag/eftermiddag/kväll. Ni kommer inte att glömma oss i första taget!!
Loa, Loa, Loa, Loa Falkman, Loa, Loa, Loa, Loa Falkman, Loa, Loa, Loa, Loa Falkman, Loa, Loa, Loa, Loa Falkman, Loa Loa...
Min kärlek!
Du är ett sånt fint stöd för mig och du är precis det jag behöver. När jag är ledsen är du där med din axel att gråta ut på. När jag är rädd är du där med din trygga famn. När jag har ont är du där och lindrar min smärta. Men framför allt, när jag är glad är du där och delar mitt skratt.
Kärlek.
Förneka eller erkänna?
Köpcentrumet
Åkte till Stinsen som övrigt har blivit gigantiskt stort. Minns när jag var liten och precis hade flyttat till sthlm. Precis innan vi flyttade hade jag blivit tillräckligt stor för att gå upp på stan själv. Okej, nej jag gick inte upp på shopping runda när jag gick i trean men jag gick upp till mamma på jobbet typ. Man FICK det var det som var poängen. Sen kom flytten. Till storstaden och helt plötsligt fick man inte göra någonting igen. Nu förstår jag varför men då var det ett stort nedslag. 5an minns jag inte riktigt, tror inte jag hade så stort intresse av att åka någonstans, hade fult upp med skola, kompisar o konståkningen. Och med noll inkomst, veckopengen gick juh direkt till godis, så var shopping inget som passade in i schemat. 6an kom och med det ett kort intresse av smink. Varade en vecka ungefär.
Sen började jag på Runan. Jag var alltid med kompisar och då jag inte var det pratade jag med dem i telefonen. Att åka och shoppa vart standard. Jag och min bästis Sofie hängde alltid. Hon var coolare än mig och mycket populärare men hon tyckte om mig ändå, vi var verkligen bästisar. Vi åkte ofta ifrån Viby/Norrviken. Det var så häftigt att få sätta sig på cykeln och åka och shoppa eller fika. Vi fick det. Vi var stora.
Antingen var vi i Sollentuna centrum eller Stinsen men vi fattade mest tycke om Stinsen. Där fanns inget systembolag och det låg lite avsides så man slapp alkisarna och alla de där skumma typerna. Så skönt. Man tog sig igenom Stinsen på max en halvtimme men vi kunde vara där i timmar. Strosa ur och i affärerna flera gånger och fikade, oj vad vi fikade. Ofta cyklade man dit utan shopping behov, utan pengar, helt utan anledning men det var saken. Vi fick.
Idag när jag var där kunde jag inte få ihop det. Att det var hit man gick när man var yngre. Visst ligger det fortfarande i lilla Sollentuna. Avsides i Häggvik men det har blivit så stort. Säkert 4ggr större. Och runt om kring finns nu Willis, Ica Maxi, Mc Donalds, Coop....minns inte ens allt. Parkeringen där jag övningskörde, ödeparkeringen där alla i min ålder övningskörde av just den anledningen att det inte var någon annan där, finns inte längre. Där ligger Ica Maxi och som du förstår är parkeringen full av bilar numera.
"Tiden går så fort" som min mamma brukar säga.
Kärlek.
Hektiska dagar
Efter ett par hektiska dagar men otroligt roliga och varma ligger jag nu och pustar i min säng. Har plockat undan det sista efter jordskalvet Simon och orkanen Linnea, tvättat lite och varit på släktkalas så nu är jag värd att lägga upp fötterna och luta mig tillbaka ett tag.
Fredag den 2a jan: Efter ett par timmar i en bil, fika paus hos kusinen i Gävle och mindre släng av åksjuka var jag, mamma och pappa tillbaka hemma i Stockholm. Mötte upp min klasskamrat Växjö-Simon nere vid stationen. "Heej Bebis!". Efter en snabb husesyn satte vi oss på pendeln in till stan där vi mötte upp Sundsvalls-Susanna, Norrköping-Niclas, Ronneby-Linnea och Tyresö-Jonna. De 4a hade tillsammans med Skåne-Sara och Eskilstuna-Lina firat nyår i hufvudstaden och var nu mitt i en shopping runda och major turistande. Vi sprang ur och i affärer men begav oss, tack gode gud, snart till slottet och gamla stan. Efter att ha haft skrattfläta inne på slottsgården, och sjungit "Julkul" vid slussen var vi helt plötsligt på söder. Här hamnade vi snart i lägenheten som Sundsvalls-Susanna hade lånat av, vi säger, sin farbror och skratt festen var igång. Pga huvudvärk fick Växjö-Simon och ehm...Jag avsluta festen abrupt och ringa NorrvikenTaxi.
Lördag den 3e jan: Skyller på kylan att vi var segstartade, men efter ett uppiggande smörkrig var Växjö-Simon och Jag påväg in till stan och söder. Strax innan 14 var vi hela ligan på centralen och kram-kalaset satte igång. Susanna skulle hem till sitt Sundsvall och Niclas till sitt Norrköping, även Tyresö-Jonna skulle hem. Efter ett snabbt avsked, vi skulle juh ses om en vecka igen, så begav sig Växjö-Simon och Jag upp på stan. Ronneby-Linnea tog en timeout och åkte till sin kusin och kusinbarn. Frammåt kvällen lagade Växjö-Simon en supergod kyckling wook till Jag, Ronneby-Linnea, Lillebror-Tim och Flickvän-Ellie. På tvn rullade Körslaget och ur munnarna kom skitsnacket, vilket fortsatte till ungefär 05.30.
Söndag den 4e jan: Om vi var segstartadeoch skyllde på kylan på lördagen vet jag inte hur vi ska förklara våran morgon denna dag. När vi väl hade tagit oss upp för att bre en smörgås och hälla upp en kopp te var vi åter i sängen för att se på film. Vid 19tiden var det dags för Ronneby-Linnea att dra vidare, hon skulle upp till Öviks-pojkarna tillsammans med Mora-Ann. Dom tyckte inte att 15 minus grader var kallt nog, eller? Men 1person ut och 6st in. Det var dags för kusinträff på Rättviksvägen. Kvällen fortsatte med godisätande, cola drickande, wii fighter och en massa skratt.
Måndag den 5e jan: Morgonen...jag menar eftermiddagen började med en mindre hjärtattack för Jags del. Spontan Växjö-Simon hade valt att inte kolla när tåg eller bussar gick men pojken med guldbyxor har inte fickorna endast fulla med pengar där finns en massa tur också...
Kvällen fortsatte med kalas för farbror Ulf, massor med god mat och kakor.
Nu?...Ja nu ligger jag i sängen och väntar på att Du ska ringa.
Mitt hjärta det bankar och det bankar. Hör du?
Det slår och det slår. Ser du?
Det värker. Känner du?
Allt är för dig.
Du har klivit in och tagit din plats.
Det är för dig.
Du är mitt allt.
Kärlek.
Gott Nytt År
Jaha, då var nyårsdagen kommen och vi sitter här i vardagsrummet bänkade framför tvn. Pizzan är uppäten och den var lika god och fet som alltid. På tvn avlöser filmerna humorprogramen och däremellan kommer någon dokumentär.
Det knackar på dörren och någon från igår tittar förbi. Den ena har glömt sin kavaj, den andra är här för att hämta uppläggningsfat som användes igår och den tredje ska hämta bilen som av någon anledning inte kom med hem igår.
Gårdagen var perfekt. Den var precis som den ska vara...
"Tjoho vi är här nu" hördes genom hela huset och kvällen var igång. När alla har kommit samlas vi vid bordet. Helt otroligt nog så fick vi alla, både barn och vuxna, plats vid samma bord. Vanligtvis så brukar vi barn sitta i köket och dom vuxna få sitta i vardagsrummet. Va? Jo jag räknar mig själv till barn. En gång ett barn i nyårssammanhang, alltid ett barn. Annars får man juh inte köttfärssås och spagettin!! Ja vi barn äter nämnligen alltid köttfärssås och spagetti och avslutar med glassberg, med alla tänkbara tillbehör! De vuxna äter alltid fisk men har lite olika förrätter och efterrätter...ja du hör själv hur tråkigt det låter! Mycket bättre och vara barn.
Efter middan så drar tävlingarna igång. "5"-kamp. Anders är ansvarig lekledare och enväldig domare men jag vet inte om jag var mer uppmärksam iår än vanligt eller om han håller på och tappar stinget för enväldig vet jag inte om han var. Han var lätt övertalad och lättmanipulerad, meeen vi hade juh roligt och det är huvudsaken! En sak blev jag dock förvirrad över när vi kom till "tummstocken". Alla hade 3försök och det bästa räknades bortsett från barnen som hade 4försök. Nu helt plötsligt räknades jag inte som barn, men det gjorde jag juh vid middagen?! Mycket förvirrande.
Men nu är det bråttom, med bara en kvart kvar till 12slaget och en gren kvar! Likadant varje år....men även detta år hann vi! Med nöd och näppe stod vi i alla fall där med varsitt glas i handen och räknade ner till det nya året.
2009.
Dryga 19h in på det nya året funderar jag på vad som ska hända, vad kommer detta år att ha att erbjuda? En fråga jag inte tror jag kommer ha svar på förrän nästa nyårs firande.
"Gott Nytt År!" ljöd och kram-kalaset var igång. Med champangeglasen i handen och vinter munderingen på gick vi ut för att smälla av fyrverkerierna. Nog klarar papporna av uppdraget även i år. Ja tillbaka till huset och partyt var igång. Anders vred på stereon, Pia Rosell, Britta och Lena pratade högre och högre och tog snabbt över dansgolvet. "I´m från Barselona!" tjatade Elisabeth om och försökte få Anders att förstå att det var just den hon ville höra. Pappa Leif och Stefan intog soffan med varsitt glas whiskey. Marie tar sig fram genom kaoset och sänker och tar sig sedan tillbaka till bordet och fortsätter sin konversation med Pia, straxt därefter är Anders vid stereon och höjer igen. Vid 1tiden kommer Alexander hem igen och Ebba Grön och Personspack ljuder från stereon. Allt är som vanligt.
Efter mitt vanliga prat med Elisabeth så var det dags för mig att bege mig till sängs. Jag har alltid en liten uppdatering för henne om mitt liv, vad som händer, vad som rullar på och vad som går sämre. Trots att vi bara träffas en gång om året och inte har någon kontakt under det övriga året så har jag alltid kunnat prata med henne, även om hon är vuxen och en mamma så får man inte de där typiska mamma-kommentarerna som svar. Iår fick jag orden "det bästa är att du ser så lycklig ut" att somna till.
Som sagt så var nyårsdagen kommen och vi sitter bänkande i soffan framför tvn, liksom tidigare år, och nu är den stora frågan om man ska ta sig ner till tvn på nedervåningen för att se "Victoria Secret Show" eller om man ska sitta kvar och istället se "Parlamentet". Svårt beslut....
Gott nytt år!
Kärlek.