Ork
Min bror har en ex-flickvän som vi aldrig riktigt tyckte om. Hon var aldrig otrevlig eller otacksam eller något sådant, hon var bara så otroligt mycket tonåring. Allt var antingen svart eller vitt, ingenting däremellan. Det var väl kanske inte det riktiga problemet, jag menar hon var juh tonåring så hon hade juh all rätt att vara det men det som jag störde mig på var att hon lät det gå ut över alla andra.
På något sätt känner jag mig som henne just nu. Det känns som att jag låter allt gå ut över allt och alla... nej inte alla men däremot får min Pojke höra all skit. Det är verkligen inte meningen men han lyssnar och då berättar jag.
Jag var lite väl elak idag, jag lät mitt liv gå ut över honom. Han fick ta mer än han ska. Han ska få slippa lite så nu får du höra på istället.
Jag är helt slutkörd, utpumpad, tömd, nej det finns inte mycket tecken på energi i min kropp eller knopp. Men jag lovar att jag försöker. Jag försöker att vara positiv, glad, peppande, på G, social men jag vill egentligen typ låsa in mig på mitt rum och dö ett tag.
Helt plötsligt kommer tårarna. Jag vet inte från var eller varför, men dom strömmar ner för mina kinder och den enda tanken som rullar i min hjärna är "Jag orkar inte!". Men vad är det jag inte orkar? Vad är det som får mig att gråta? Att må så dåligt?
Jag är ingen negativ person. Jag gillar livet och det jag har gjort utav det. Jag gillar de människor jag har runt mig även om jag inte älskar alla. Jag får syssla med det jag tycker är roligast och jag gör inte många saker i min vardag som jag ogillar. Jag har en kärleksfull familj som tar hand om mig väl och gör det mesta rätt. Jag har funnit min kärlek i en grabb med både ett fint inre och yttre. Jag finner ingen anledning till tårarna...bortsett från orken. Jag orkar inte.
Jag är trött, jag vill sova, jag vill gömma mig under täcket och försvinna, försvinna in i min egna bubbla ett tag. Jag vill inte höra från någon annan hur trött han eller hon är, hur ont han eller hon har eller hur synd det är om personen. Jag vill för en gångs skull bara tänka på mig själv och få gråta. Utan anledning, bara tårar. Men jag orkar inte...
Sökte på "Ork" på wikipedia men hamnade bara "Orch" vet inte hur man ska tolka det...
Kärlek.
På något sätt känner jag mig som henne just nu. Det känns som att jag låter allt gå ut över allt och alla... nej inte alla men däremot får min Pojke höra all skit. Det är verkligen inte meningen men han lyssnar och då berättar jag.
Jag var lite väl elak idag, jag lät mitt liv gå ut över honom. Han fick ta mer än han ska. Han ska få slippa lite så nu får du höra på istället.
Jag är helt slutkörd, utpumpad, tömd, nej det finns inte mycket tecken på energi i min kropp eller knopp. Men jag lovar att jag försöker. Jag försöker att vara positiv, glad, peppande, på G, social men jag vill egentligen typ låsa in mig på mitt rum och dö ett tag.
Helt plötsligt kommer tårarna. Jag vet inte från var eller varför, men dom strömmar ner för mina kinder och den enda tanken som rullar i min hjärna är "Jag orkar inte!". Men vad är det jag inte orkar? Vad är det som får mig att gråta? Att må så dåligt?
Jag är ingen negativ person. Jag gillar livet och det jag har gjort utav det. Jag gillar de människor jag har runt mig även om jag inte älskar alla. Jag får syssla med det jag tycker är roligast och jag gör inte många saker i min vardag som jag ogillar. Jag har en kärleksfull familj som tar hand om mig väl och gör det mesta rätt. Jag har funnit min kärlek i en grabb med både ett fint inre och yttre. Jag finner ingen anledning till tårarna...bortsett från orken. Jag orkar inte.
Jag är trött, jag vill sova, jag vill gömma mig under täcket och försvinna, försvinna in i min egna bubbla ett tag. Jag vill inte höra från någon annan hur trött han eller hon är, hur ont han eller hon har eller hur synd det är om personen. Jag vill för en gångs skull bara tänka på mig själv och få gråta. Utan anledning, bara tårar. Men jag orkar inte...
Sökte på "Ork" på wikipedia men hamnade bara "Orch" vet inte hur man ska tolka det...
Kärlek.
Kommentarer
Trackback