Some Alone Time
Det var bara jag och mig själv, en måndags morgon i Kalmar. Solen hade vaknat och jobbade sig uppåt på himlen när tåget rullade in mot centralen.
Trots att det var nästintill fullsatt på tåget och troligtvis ganska pratigt hörde jag ingenting. Det var som om jag hade glömt hörseln på bussen tidigare. Jag var som i en bubbla, helt i min egen värld. Jag var helt tyst, sa inte ett endaste ord. Det enda som hördes var min skor mot gruset och kullerstenen, min vinterjackas prassel och mina djupa andetag som behagligt drog in den underbara vår luften.
Vår. Det var vår. Solens strålar värmde skönt i den friska luften. Fåglarna har börjat flytta tillbaka, dom satt i träd och buskar och sjöng fina melodier. De enda spår av vintern är isen som ligger kvar på vattnet. Jag kommer på mig själv att gå och le och jag mådde jättebra.
Mina tankar dras till Dig. Lycka. Jag känner mig så lycklig. Ett pirr rusar genom min kropp och orsakar ett litet fnitter. Såhär vill jag känna resten av mitt liv.
Kärlek.
Trots att det var nästintill fullsatt på tåget och troligtvis ganska pratigt hörde jag ingenting. Det var som om jag hade glömt hörseln på bussen tidigare. Jag var som i en bubbla, helt i min egen värld. Jag var helt tyst, sa inte ett endaste ord. Det enda som hördes var min skor mot gruset och kullerstenen, min vinterjackas prassel och mina djupa andetag som behagligt drog in den underbara vår luften.
Vår. Det var vår. Solens strålar värmde skönt i den friska luften. Fåglarna har börjat flytta tillbaka, dom satt i träd och buskar och sjöng fina melodier. De enda spår av vintern är isen som ligger kvar på vattnet. Jag kommer på mig själv att gå och le och jag mådde jättebra.
Mina tankar dras till Dig. Lycka. Jag känner mig så lycklig. Ett pirr rusar genom min kropp och orsakar ett litet fnitter. Såhär vill jag känna resten av mitt liv.
Kärlek.
Kommentarer
Trackback