Jag har inte glömt er.
Jag har saker, personer att vara glad för. Personer som jag i min missär missunnar. Som jag kan verkas glömma bort och ta förgivet. Personer som förtjänar så mycket mer än jag ger dem.
Det finns en tjej som för ett år sedan klev in i mitt liv. En tjej med massor av energi och kärlek. Den här tjejen är otrolig på att ge. Ge av sin energi och sin kärlek och hur hon än själv mår så tänker hon alltid på alla andra. Hon är den mest osjälviske person jag känner. För hon bara ger och ger. Hon är en person som jag aldrig kommer att glömma. Hon kommer alltid att finnas i mitt hjärta. För all den kärlek och energi hon har gett mig, den kommer aldrig att ta slut.
Hon heter Susanna Eriksson.
Min bästa kompis är den som har funnits i mitt längst, sen dagen jag föddes har hon funnits där. Inte bara att vi kände varandra och har träffats utan hon har verkligen funnit där för mig. Jag tror aldrig att jag har ringt henne och att det har varit ett dåligt tillfälle, hon finns alltid där för mig. Vilken dag som helst i veckan, vilken tid som helst på dygnet, av vilken anledning som helst. Hon är verkligen någon att lita på.
Camilla Atterfors.
Alla behöver en plats där man känner sig säker oh trygg. En plats man alltid kan komma tillbaka till, falla tillbaka på. En plats som känns bekant och som kanske inte har så mycket med det resterande livet att göra.En plats som alltid stöttar och står bakom en. En plats, en bubbla att fly till. En säker plats.
Det är hemma hos mamma och pappa.
Att ha någon som tror på är riktigt viktigt. Det stärker en, den ger en bättre självförtroende, man känner sig säkrar och framför allt otroligt älskad. Någon som verkligen visar att hon är otroligt stolt över mig och verkligen tror på mig är min mormor. Ända sedan jag var liten har hon på pekat hur stolt hon är över mig och det gör mig så glad och stark. Hennes kärlek och stöd är otroligt viktigt.
Min Mormor.
"The man of my dream", "Mr. Right Guy" "Han". Att få känna sig älskad villkordslöst. Att känna att man har hittat en som man vill spendera resten av livet med. Någon som älskar och bryr sig i vått och tort. Ord kan inte beskriva vad den här människan betyder för mig. Hur bra han får mig att må och hur mycket han får mig att växa. Han är ovärderlig.
Jakob Gustavsson.
Jag vill ge alla dessa människor all min kärlek. Problemet är att man inte alltid vet hur man ska göra det. Och tyvärr väger de negativa mer än de positiva. Tyvärr är de negativa starkare än de positiva.
Jag vill så gärna ge kärlek och ge tillbaka allt jag får, jag vet bara inte varifrån jag ska ta energi. Just nu räcker inte riktigt min energi till men jag hoppas och vill att dessa människor förstår att jag älskar dem och att det inte något ont mot dem.
Jag vill tala om att jag inte är otacksam jag vet bara inte hur jag ska visa mig.
Jag älskar er och många många fler.
Jag har inte glömt er.
Kärlek.
En period.
En period jag hoppas snart är över.
Jag bara väntar.
Väntar på att den ska vara över.
Jag hatar min tillvaro.
Jag hatar min vardag.
Jag hatar att inte ha fått något jobb.
Jag hatar att försöka vara positiv.
Jag hatar att behöver vara glad för det jag har.
Jag hatar att behöva vara tacksam.
Jag hatar.
Det jag hatar mest.
Det jag hatar mest är att Han.
Det jag hatar mest är att Han, Jakob får höra all skit.
Att Han, Jakob får lida.
Att Han, Jakob får höra mig ledsen.
Det jag hatar mest är att Han, Jakob är den som får höra om all skit, höra mina tårar och känna min smärta när Han, Jakob är den som får mig att må bra, gör mig lycklig.
Jag vill inte att han ska tro att jag är otacksam.
Jag vill inte att han ska tro att jag inte älskar honom.
Jag vill inte att han ska tro att jag tar honom för givet.
Jag vill inte att han ska tro att jag inte vet att han gör sitt bästa.
Jag vill inte att han ska tro att han hör till skiten.
Det gör mig bara så arg att han är så långt borta.
Det gör mig så ledsen att jag inte kan ge honom en god-natt-puss.
Det gör mig så ledsen att jag inte kan somna upp krupen i hans famn.
Det gör mig så ledsen att jag inte kan gå på stan och visa upp honom.
Det gör mig så ledsen att vi inte får ha en vardag ihop.
Det gör mig så ledsen att han är 60mil bort.
Det gör mig så ledsen, arg och hatisk.
Det enda jag vill är älska, skratta och ge.
Kärlek.
Tid och rum
Jag har en kompis. En bästa kompis. Vi har kännt varandra sen innan vi föddes. Våra mammor har varit kompisar sedan barnsben. Jag och min kompis är lika gamla. Eller nej det är vi inte, för hon är 1månad äldre än mig. 36dagar för att vara exakt och det ska jag vara.
På många sätt är vi lika, jag och min kompis. Och på många sätt är vi olika. En sak vi är lika på, en viktig sak, det är att vi tycker mycket om varandra. Vi bryr oss om varandra och gör allt för att den andre ska må bra. Även om vi är oens om något så är vi alltid överens om det. Att få den andre att må bra.
När vi var små träffades vi nästan jämt. Så ofta som vi kunde. Vi lekte ihop och hade ofta jättekul. Men precis som systrar kunde vi bli ovänner, riktiga ovänner. Men det slutade alltid med att vi kramade om varandra och lekte vidare.
Vi lekte ofta hundägare med våra små syskon. Min vän hon har en lillasyster, hon är 1månad yngre än min lillebror. 19dagar för att vara exakt. När vi lekte alla 4 fick våra småsyskon vara hundarna och jag och min vän var ägarna. Oftast stängde vi in dom i vår bastu för att låtsas att det var affären som vi gick till för att handla våra hundar. Våra småsyskon tyckte inte lika mycket om den leken som vi gjorde.
En annan lek som dom tyckte ännu mindre om var "Bröllop". Då skulle våra småsyskon gifta sig. Vi tyckte det var en jättekul lek för dom var juh så söta ihop. Den leken tyckte våra syskon verkligen inte om.
Som bästa kompisar har vi gått igenom mycket. När vi var ungefär 10år flyttade jag och min familj. Långt. Till en annan stad. Då var jag och min kompis in så bra kompisar på ett tag. Min kompis tyckte vi var dumma som flyttade. Det tyckte jag också.
Men när man blir äldre är det inte lika jobbigt med avstånd. Som barn är världen så mycket större. Allt är större. Men när man är äldre och tillslut vuxen har man mer frihet och allt är mycket enklare.
Min kompis. Min bästa kompis kommer alltid att vara min bästa kompis. Det finns ingen som kan ersätta henne för hon är unik och likaså vår vänskap och vår tid tillsammans. Hon är och kommer alltid att vara min äldsta och bästa kompis.
Min kompis Camilla.
Kärlek.
Med en klump i magen
Med en klump i magen.
Det är mitt liv. Med en klump i magen.
Vad har jag för alternativ? Inga! Det är bara att genomlida alltihopa. Acceptera och fortsätta. Men det är så jobbigt. Jag kan inte tänka på annat. Och så finns det ingen annan lösning. Det är som det är. Livet.
60mil bort. Han är 60mil bort. Bortsett i drömmarna, då är Han precis här. Brevid mig. I drömmarna är allt som det ska. Jag är i Hans famn och allt känns så rätt. Men så fort jag öppnar ögonen så är Han åter 60mil bort. Det är långt. Det är väldigt långt.
Jag fäller en tår och önskar att han kunde hålla om mig. Bara för en sekund. Jag sluter ögonen och hoppas att jag trillar tillbaka till drömmarnas värld. Men det går inte. Det går inte att tvinga fram drömmen. Det är när jag okontrollerat försvinner, somnar som mina drömmars prins kommer. Han håller sina armar om mig, hårt. Men igen så spricker drömmer och verkligheten kommer.
Med en klump i magen.
Med en klump i magen konstaterar jag samma sak som jag har konstaterat många gånger de senaste månaderna. Det är såhär det kommer att se ut ett tag framöver. Det är inget vi vill men något vi måste. Tids nog kommer vår tid. Vår tid tillsammans på heltid och inte bara i drömmarna. Tills dess ska vi fortsätta att älska den andre, växa tillsammans och låta tiden gå. Med tiden kommer vi att bli starkare och bli något ännu större än vad vi är.
Med en klump i magen vet jag att detta är rätt väg, en jobbigt väg som kommer att göra oss starkare.
Med en klump i magen sluter jag ögonen och älskar Honom.
Kärlek.