Jess

När man slår upp ögonen på morgonen känner man oftast direkt om det är en bra eller dålig dag. Man får oftast någon slags hint av magen eller hjärtat.

Men om man nu får den där känslan att "nej det här kommer bli en riktigt dålig dag", hur vänder man det? Hur får man det till att ändå bli en bra dag.

Att kunna vakna på morgonen, få oros känslan i magen och ändå få det till en bra dag är en konst och det är nog svårt att alltid lyckas. Det enda man kan göra är att försöka. Försöka få sig själv att tänka positivt. Få in i huvudet att "det gör inget att det är en dålig dag för jag tänker inte det förstöra".

Samtidigt som jag skriver det här lyssnar jag på Disneylåtar på youtube. Denna del i en text dyker upp, utan att jag medvetet har valt den, och jag tycker den är väl tajmad.

"Vänd aldrig om när du ser ett hinder
Ni äger styrkan och kraft att tro
Eld, luft och vatten har samma styrka"

Alla klarar vi av allt. Vi har styrkan och vi har redskapen, det gäller bara att använda dem.

Ett av samtalsämnena ikväll var hur folk kan göra olika intryck hos varandra.

Idag kan jag inte prata kryptiskt utan det blir rätt på sak.
Min vän Susanna, ja hon är utan tvekan en vän, var idag hos mig och drack lite vin. Jättemysigt och perfekt sysselsättning "första" lediga fredagen efter en hektiskt och fullspäckad period med "Hairspray" och annat skoj. Oj vad vi har pratat, om allt möjligt! Ett intressant ämne som jag fortfarande funderar på är hur vi gör olika intryck på varandra.

Det var när vi gjorde vår "kärleksförklaring" till varandra som det dök upp, DET intressanta.
Vi lärde känna varandra när vi gick på Markarydsfolkhögskola, AMP, och i min ögon var Susanna en klasskamrat som gjorde stort intryck på mig men vi umgicks inte så mycket. Vi träffades inte så jättemycket privat mer än när vi låg och bankade i väggen mellan mig och Niclas på internatet. Men trots att vi inte pratade så mycket "privat" så gjorde denna tjej stort intryck på mig och som vi båda minns det var sista dagen och alla farväl otroligt jobbiga. Susanna mindes sista farvälet med en klump i magen och vi båda kände att vi inte ville säga hejdå. Det var något stort vi skulle mista, en kär vän och något viktigt i våra liv. Men vad var det egentligen?

Som tur är har vi fortfarande kontakten även om vi båda tycker att vi borde skärpa oss och ses oftare. Som tur är har vi inte förlorat den vän vi var rädda att förlora för 1år sedan. Men det intressanta är att trots att vi inte umgicks så mycket mer än skoltid, trots att vi inte sa så mycket mer till varandra, trots att vi inte var så mycket mer än skolkamrater i 1år så gjorde vi stort inflytande på varandra, men än någon av oss verkar ha anat. Det tycker jag är intressant. Vad är det som är viktigt? Vad gör en till en vän? Vad är inflytande och vad gör intryck?

I dagsläget är Susanna en stor person för mig. Hon har ett stort hjärta, en stor personlighet, ett stort inflytande och stora bröst. Jag tror inte på Gud men jag tror på Susanna Ericsson och jag tror på våran vänskap.






Kärlek.

Tänk att få börja om. Börja om från början. Nya tag. En ny chans.

Just nu skulle jag vilja börja om med dig. Börja om från början. Ta det från då det var bra. Då allt var bra och fortsätta på den banan. Istället har jag ställt krav och bestämt. Gråtit och kännt. Varför inte bara vara glad för kärleken?

Varför är det så svårt att vara kär? Varför finns det så många känslor?

Jag vill vara arg, jag vill skrika, jag vill hata, jag vill stampa, jag vill hoppa, jag vill slänga igen dörrar men jag kan bara älska dig.

Mitt hjärta är ditt och det är inget jag kan göra åt det.

Det är absolut inte lätt att vara jag just nu. Inte nog med att jag kämpar med mitt sockermissbruk, nu ska jag även vara tyst så mycket som jag kan!
Jag?
Tyst?
En gång till!

Det känns som att jag har förlorat halva min identitet. Sockerbegäret börjar jag få koll på. Nog är det svårt och något jag måste tänka på men jag behöver inte socker på samma sätt som förut och jag har sett att jag klarar mig utan godis en dag eller två. Jag älskar fortf godis men nu kan jag ta en bit och känna mig nöjd ett tag, förut tog jag bit efter bit efter bit och kände ingenting.

Att jag ska vara tyst beror på att jag håller på och räddar mina stämmband. Än har dem inte, men knutor är ett hot och just nu kämpar jag med att undvika dem. Igår var jag hos logopeden för första gången och hon var orolig men glad att jag tagit mig själv på allvar och sökt hjälp. Jag ska söka hjälp på Karolinska och göra en astmautredning, vilket aldrig tror att jag har gjort trots att jag alltid har varit astmatiker. Jag ska även vara så tyst som jag kan. Efter en sånglektion på 45min så ska jag vara tyst i minst 2h, you get the picture! Om jag nu ska säga något så ska jag börja morgonen med en liten uppsjunging, hummande, och så ska jag lägga till ett h framför orden så dom blir mjukare.

Det är mycket men jäklar vad jag kommer att bli grym! Jag göra sådanna stora förändringar för min egen del och jag tror att en förändring som att inte äta godis inte bara har att göra med att socker är onyttigt, jag tror att det är bra för min personlighet att få koll på mitt missbruk. Att inte prata...Jag tror absolut att det är bra för mig att öva på att inte prata. Det finns tillfällen då det är okej att inte prata. Nu när jag ska försöka vara så tyst som möjligt så måste jag välja vad jag ska berätta, vad är viktigt, vilka tillfällen måste jag prata och det tror jag allmänt att jag behöver öva på.

God morgon världen en ny Jessica är på G. En lika tuff, glad och omtänksam Jessica som förut men utan socker och med lenare röst.











Kärlek.

Att inte veta. Okunskap. Att inte förstå.

Obehaglig känsla. Jag får en klump i magen och försöker tänka efter. Försöker känna efter. Försöker att förstå men det är tomt. Det är tomt i huvudet och det är tomt i kroppen. Jag vet inte.

Trots att jag inte vet har jag så otroligt starka känslor. Jag känner så mycket. Mitt hjärta bankar hårt och fort och det är tungt.

Tugnt som sten. Jag önskar att allt kunde vara lätt istället. Lätt som en fjäder. Fast då skulle det inte vara någon utmaning. Livet alltså. Och ganska ointressant. Blankt. Och tänk om man skulle förstå allt...det låter tråkigt.

Problemet är att när man inte förstår, när man inte vet, vet man inte vad man ska göra, vilken sida man ska vända till och när det går långt, det är då det blir jobbigt. Jobbigt för hjärtat liksom. Man behöver inte förstå allt men lite skulle nog underlätta för ens själ. Underlätta för ens hjärta och framför allt förhindra att hjärnan kokar över.

Istället för att undra och fundera, lägga tid, på det man inte vet. Lägg energin på det du vet, det är så mycket lättare.











Kärlek.

Självsäkerhet. 1dm längre. Glädje.

Hade årets första sånglektion och jag är så nöjd. Har hittat en tjej på Carola konserten som har lektioner så var hos henne idag. Nice! Fick bra feedback och känner mig astaggad. Det här kan bli så bra. Nästa vecka börjar kören igen, vilket ska bli jättekul. Närmst verkar vi ha en Sanna Nielsen konsert på schemat, ska bli spännande och se vad det är tänkt för låtar. Nu jäklar!


Huvudvärk. Skakis. Förvirring.

Jag har lovat mig själv att sluta äta godis socker. Nej okej klart det måste vara fest någon gång och jag kommer alltid vara jag, men jag ingen mår bra av att äta så mycket godis. Skärpning. Bortsett från 2knäck, 1 chokladruta och en tugga snickerstårta har jag inte ätit något godis sedan i onsdags, det är 1v! Och ja jag har abstinens. Jag har haft huvudvärk sedan i lördags och hjärnan tänker ständigt på godis. De senaste dagarna har jag dessutom känt mig lite skakis, inte mår jag bra inte...


Lugn. Struktur.

I onsdags, på väg hem från skåne skrev jag en lista. Allt jag kom på att jag skulle göra eller skulle ha gjort hamnade där. Stora som små saker, allt hamnade på listan. Och på torsdagen började jag beta av dem. Det är en otrolig känsla att få stryka något på listan och för varje sak jag stryker vill jag stryka något mer. Framför allt så har jag sådan koll, jag slipper ha allt i huvudet och glömmer inget för att det är lite överbelastat!












Kärlek.

Sitter i soffan. Har fortf pyjamasen på. Snön faller ute. Åh det är så nice!

Ikväll är det Betner på China så självklart ska jag jobba och efteråt ska jag o Tini rusa till Oscarsteatern där dom har avslutningsfest. Vi ska stå i baren o sköta lite servering, stänga och sånt.
Shit skulle juh inte använda bloggen som en dagbok, men jaja. Bättre det än inte alls!

Imorgon är det avslutning på Dansverkstan och sen efteråt är det körrep. Jag ska nämnligen få köra bakom Carola, på hennes julkonsert! Så jävla coolt! :) Tihi!!
Ska bli jätteroligt, längtar verkligen till repet imorgon och få veta vad för låtar det blir. Var typ bara 3-4låtar vi skulle köra på men ändå. Snacka om att jag kommer njuta av stunden!

Det är på måndag. Då ska jag och Tini har våran juldag också. Hennes del. Min får vi spara till efter nyår. Ska bli jätteroligt, är så nyfiken på vad hon har tänkt ut denna gång. Förra året var så mysigt!

På tisdag ska vi sedan åka ner till Örebro för att hämta upp mormor till Stockholm. Ska passa på och ta en fika med Milla när man ändå är i stan, ska bli mys.

Nu njuter jag.












Kärlek.